Eskortforum.se

Finns det genvägar?

 

Det mesta som vi människor blir utsatta för i livet passerar förbi oss utan att vi överhuvudtaget reflekterar över det. Det är bara då något bryter det allmänna mönstret, som vi stannar upp och tänker, känner och agerar på ett visst sätt.

Hur kommer det sig att vi inte ägnar mer tid åt vårt eget sätt att tänka och känna? En del människor blir stressade av att få den typen av stiltje i livet. Andra tror att det bara är psykologiskt hjärnskrynklande att rota i ”känslor och sånt”. Jag vill hävda att det inte finns några genvägar i livet, utan vi blir alla tvungna att, förr eller senare, konfronteras med hela vårt Jag. En del kallar det livskris, andra att ”gå in i väggen” eller att ”bara” vara deprimerad. 

Liksom vi människor inte har några genvägar, har inte andra stora frågor det heller. Ta frågan om den globala HIV-epidemin som exempel. Jag har under drygt 17 års tid arbetat med HIV-prevention och under den tiden har jag stött på många inom ”branschen” som tror att det går att ha snabba, enkla lösningar på problematiken. Dela ut kondomer, kan vara en ”patentlösning” som vissa ser. Avhållsamhet, säger andra och så är man inne i lite av ett ideologiskt ställningskrig. Ibland när jag har hållit utbildning i hur man arbetar med HIV-prevention finns det vissa som undrar om man inte kan göra utbildningen på kortare tid, typ halvera den… Jo visst säger jag, det kan gå på två timmar också, men frågan är vad du vill ha för resultat. Nej, jag brukar inte säga så, men det är så jag tänker. För hur kan jag förmedla Aids alla 13 perspektiv, på ett djupare sätt, under en fikapaus??? Faktum är att jag säger att det inte finns några genvägar och exemplifierar med att kunna cykla. Kan du läsa dig till att kunna cykla? I så fall räcker det med tiden det tar att läsa en halv A4-sida. Dem av oss som kan cykla vet att det inte finns några genvägar. Vi borde gilla att vissa saker tar lite längre tid och att vi ser det som något positivt, att vi har så mycket mer att kunna snappa upp på vägen.  

Om vi bara stoppar HIV-pandemin lite grann har vi kommit en bit på vägen, men vilka vill vi att den inte ska stoppa för? Kan låta tjatigt, men i denna vår globaliserade värld påverkas vi av det som sker på många platser som vi inte ens kan stava till. Klamydia kan dock många stava till nuförtiden, eftersom det är så vanligt nu. Klamydia har dessutom samma spridningsvägar som HIV. Hmm, finns det något samband med den globala spridningen? Ja, men så klart!

Många säger att det beror på ökat resande, vilket stämmer till viss del, men framförallt hänger det ihop med att vi tror att allt löser sig ändå eller att det är andras sak att ta ansvar för att det ska fixa sig. Gravid? Ja, då har jag rätt till akutpiller eller abort. Klamydia? Ja, då är det antibiotika från Apoteket. HIV? Ja, det finns väl nåt mot det också…? Eh, ja det gör det, men tyvärr inget botemedel. Sen tillkommer den där lilla biten om relationer, förtroenden och framtidsplaner.

Finns det nån genväg att ta där?

Stanna upp och känn efter!

/ Tristan Troby

Expert på HIV-prevention och utbildning

www.troby.se

tillbaka

Äldre krönikor : 1 2 3 4 5